carolinemicha

En blogg utan en bild på Toy känns inte rätt. Då är det inte som det ska. Du är inte min längre, men du har ändån en stor del av mitt hjärta. Om ett par dagar skulle jag haft dig i 3 år, och det känns kanske lite sorgligt. Men samtidigt känns det bra. Jag vet att du har ett bra hem nu, och det var bara därför som jag kunde släppa iväg dig som jag gjorde. Det hade aldrig gått annars. Och visst känner jag den där smärtan av att du inte finns där längre. Att du ska glädja någon annan. Att det inte är du och jag. Men jag känner också av alla de där minnena som fortfarande får mig att le, och till och med att skratta. Tiden vi hade var den bästa i mitt liv, och jag kommer aldrig glömma den. Jag vet inte hur mycket som är normalt att tänka på sin förra häst, det spelar inte heller någon roll. För det vi delade var nog lite speciellt ändån. Åtminstone är det vad jag vill tro. För jag vet en sak. Och det är att det var värt all den smärta som nu finns, jag skulle inte vilja göra något ogjort. Jag älskar dej, det vet du att jag gör för det viskar jag i ditt öra så fort jag får chansen.